Åska

Meteorologi 
Åska kan både fascinera och skrämma. Hur uppstår då detta fenomen och när och var är den vanligast förekommande?
Artikel senast uppdaterad 11 april 2017

Åska uppträder oftast i kraftiga bymoln, Cumulonimbus. I detta moln sker, efterhand som det växer till, en separation av elektriska laddningar. Hur separationen av laddningen går till är inte helt klarlagd men tros bero på rörelsen eller de olika fallhastigheterna mellan vatten- och ispartiklarna i molnet. Den nedre delen av molnet blir mest negativt laddad och den övre delen positivt laddad. När spänningsskillnaden blir tillräckligt stor sker en urladdning i form av en blixt. Urladdningen kan ske mellan moln och mark, inom moln eller mellan olika moln.  
Åskmullret uppkommer av den plötsliga och häftiga uppvärmningen av luften (ca 30 000 °C) som sker när elektronerna rusar mot jorden i en urladdningsbana. När luften värms upp expanderar den vilket ger kraftig tryckförändring. Denna process genererar en tryckvåg vilken vi uppfattar som ett muller.

Vanligen talar man om två olika typer av åska, värmeåskväder och frontåska. 

Värmeåskväder
Som namnet antyder så uppstår värmeåskväder när vi har en varm och gärna fuktig luftmassa. Denna typ av åska förekommer vanligen under sommareftermiddagarna då luften hävts t.ex. genom solstrålning. Det som till en början ser ut som små fina stackmoln växer snabbt till sig till åskmoln. Vid värmeåskväder, även kallat luftmasseåskväder sker inget utbyte av luftmassa vilket gör att det fortsätter att vara varmt även efter åskvädret. 

Frontåska
Vid denna typ av åska däremot blandar vi in en annan luftmassa. T.ex. när kall luft kommer in i ett område med varm och fuktig luft. Den kalla, tunga luften kilar in sig under den varma och lätta och hjälper på så sätt varmluften att stiga. Om rätt förutsättningar finns så kan alltså denna hävning leda till att åska bildas längs fronten. Frontåskan kan hålla på mycket längre än värmeåskvädret och även olika tider på dygnet.
Sommaren är högsäsongen för åska och enligt referensåren 1961-1990 har vi i landet ett maximum med antal åskdygn under året i ett område över inre Halland/västra Småland och nordvästra Skåne. Se karta här.