Ibland ryser man bara av att titta ut genom fönstret...

Fryser man mer i södra Sverige än i norra?

Meteorologi 
Många påstår att man fryser mer i ett nollgradigt Skåne jämfört med ett 10 grader kallare Norrland. Detta är en omtvistad fråga, du som läsare får gärna komma med synpunkter.
Artikel senast uppdaterad 14 februari 2013

Frågan gäller inte huruvida Skåningar är mer frusna än Norrlänningar och det gäller inte om 10 minusgrader i Skåne känns kallare än 10 minusgrader i Norrland. Inte heller om 0 grader i Skåne känns kallare än 0 grader i Norrland. Egentligen har frågan ingenting med Skåne eller Norrland att göra, det är just skillnaden i känsla mellan temperatur omkring 0 och temperatur omkring -10 eller -20. Påståendet gäller också bara en kortare stund utomhus.
 


Om du klär dig lika varmt vid -1 som du gör vid -15 så skulle du inte frysa säger den ena. Då hävdar en annan att det förvisso stämmer men att det omvända inte gäller. D.v.s. om du klär dig lika tunt vid -15 som du gör vid -1 så skulle du känna större obehag vid -1 (åtminstone till en början).

Teorin, enligt de som säger att det inte är något konstigt med att det känns kallare vid 0 än -15 är att det vid 0-gradigt oftare är
rå och fuktig luft som tränger igenom kläderna. Det liksom känns ruggigt in i ryggraden.

Motargumentet, enligt de som inte tror detta kan bevisas vetenskapligt är att man helt enkelt
inte klär sig ordentligt när det inte är jättekallt ute. Är det 10-20 minus så tycker de flesta att det behövs underställ eller täckbyxor. Vid 0-gradigt kanske man kan stå ut med att frysa lite grann på väg till bilen eller bussen. Att det känns kallare är bara inbillning.

Uppfattningen att det ofta är rått och disigt i luften vid temperatur omkring 0, åtminstone i södra Sverige kan på ett sätt stämma. Lågtrycksbetonat, mulet och disigt eller blåsigt. Är det kallt i söder så är det ofta på grund av högtryck, molnfria och vindstilla förhållanden. Vinden har en avkylande effekt men hur mycket påverkar fukten? Uppfattningen hos tvivlarna är att skillnaden i fuktmängd är så liten att det inte borde märkas. Men är inte huden väldigt känslig, även för mycket små variationer?

Vad tycker jag?

Själv kan jag också tycka att jag fryser och spänner mig mer nu när det är -2 än den vecka vi hade 15-20 minus. Då kunde jag känna att det blev kallt om benen, bitande kyla, men jag frös inte trots att jag bara hade tunna strumpbyxor (obs. samma jacka). Nu tycker jag det är rent obehagligt att vara ute. Jag tror trots egenupplevd känsla att det är lite inbillning inblandat. Eller så kanske det är det så att det kan kännas olika vid samma temperatur om vädret i övrigt skiljer sig. D.v.s. disigt och nollgradigt innebär frys-rys medan molnfritt och ”torrt” kan kännas ganska behagligt vid samma temperatur och samma klädsel.
Att ”myten” uppstått är nog på grund av att man minns de gånger man frusit i ”ruggigt” väder och då reagerat på att det temperaturmässigt inte borde kännas så kallt. De dagar då det inte är ruggigt ute minns man inte. Man lägger också märke till de gånger man inte fryser trots att det enligt termometern är kallt.

Någon som känner sig manad att testa frågan vidare
– obehag på en skala från 1 till 10?
Gå ut i bara ett par underställ och ta tid på hur snabbt du når obehag = 10. Minns känslan och gör om försöket vid en annan temperatur. Det bör vara vindstilla och uppehåll vid båda tillfällena. Eller är det just duggregnet (eller blötsnön i luften) som gör att vi fryser?